Jag älskar ju att väva bilder. Det hela började -04 när jag gick en kurs "Väv dina inre bilder" hos Agneta "Hatti" Hattendorf. (Bildväverska/konstnär, och en fantasktisk människa) Blev helt enkelt fast i detta sätt att uttrycka sig. Alla restgarner jag kommer över jublar jag för. Min önskan är att så småning skaffa en stor vävram. Ännu så länge blir det bara små vävar, men å andrasidan blir de ju färdiga snabbare. Bilderna  kommer av sig själv och numera använder jag inga förlagor/skisser utan väljer färger och börjar väva. Vad det blir .......det beror på. Dom bara finns där, bilderna. Avkopplande, själsläkande och väldigt roligt.

Ingen sol, inga skidor, ingen sportlovsutflykt ännu. Inga ugglor som hoar, inga andra vilda djur heller. Idag har jag varit hundpromenerare  till en prins samt sällskap till min nyligen höftledsopererade och hjärtinfarktsdrabbade fader. Vi kollade gamla foton som han hittat i en låda. Huvvaligen vad utseendegenerna går igen i generationer ! Den enda skillanden är att man ser mycket yngre ut nu än vad ens förfäder gjorde i samma ålder  ....... åtminstone tycker jag det.......fråga inte mina barn kanske. Man är sin farmor upp i dagen, men jag har rakare, spretigare kaluffs (numera mörkbrun, sådär lagom vanlig. Ligger lågt med rödfärgen ett tag. Rätt nöjd)

Disigt med hyffsade grader i Hälsingland idag.

Skönt med sportlov! Matte och jag tog en promenad i det sköna vintervädret. Hon envisas med att träna övningarna vi gjorde på kursen i söndags. Det är väl bara att hålla god min och hänga på så att hon blir nöjd och belåten emellanåt. Men en ska ska ni veta, MAN BLIR TRÖTT i skallen. VOV på er//Garbo

Vaknade rätt tidigt faktiskt.Sovit som en kratta. Hm, nu borde man ju sova som en stock eftersom det är sportlov??? Drömmer om jobbet och annat olämpligt på ledig tid. Hus som helst. Fick på så vis se starten på Vasaloppet och det är ju en upplevelse varje år. Hur kan det finnas så många människor som frivilligt plågar sig i nio mil, desssutom på skidor och till en kostnad av många pengar???? Så tänker en antiskidare som jag. Fast tanken slog mej igår att jag kanske ska ge dessa redskap en chans i vinter. De var strålande sol och vindstilla, lagom kallt och enormt med snö uppe på Stenbäcken i går när Garbo och jag var dit. Att pulsa i  gamla skoterspår är ju ingen höjdare det heller så kanske skidorna packas in i bilen vid nåt tillfälle. Men då ska det vara termos, apelsiner och SOL.

Idag har vi varit på kurs igen , vovven och jag. (Mannen åker rallybil även den här helgen). Kurs med hund brukar oftast vara skoj, även om man blir trött i skalllen som attan. Idag var Garbo-gos på bushumör. Man kan ju få spunk för mindre. Vi ömsom brottades och stretade oss runt ett gammalt skoterspår alla hussar, mattar och jyckar. Garbo var som ett tok, hon trodde det var lekstund för alla, särskilt för henne och matte. PUST, blev svettig frustrerad arg och samtitidgt så himla full i skratt. Men efter ett tag med "fröken" Monas hjälp och tips samt ett lånat läderkoppel och en tallruska, blev det riktigt bra hyffs på den fyrbeta älsklingen (som var i nära att bli utlyst i en annons som BORTSKÄNKES: galen riesensnauzer. Ta henne så långt bort som möjligt och det snarast.) MEN som alltid, när hon skärper till sej och matte får lite energi, blir hon (vi) som ett praktexemplar på banan. Kanon. Gäller att tidigt hitta hennes arbetsläge och sen är det bara att köra. Min världsbästagoGArbo är inte tilll salu eller bortskänkes, nix pix. I love her. (Fortfarande inga bilder från kursen MEN det har som ni förstår sina skäl. MAn fotar inte under dessa strapatser liksom hur enkelt som helst. Det får bli nån gång när hussen är med)

Nu ska jag gå och skölja ur lite färg ur håret , får se vad det blir för resultat den här gången, alltid spännande. 

 Kram på er